Poor you !
Idag är jag sjuk och ligger hemma i soffan och tycker synd om mig själv. Jag vet att det finns folk som har det värre än mig, jag har det jävligt bra, men ibland kan det vara skönt att få tycka lite synd om sig själv och känna att hela världen suger och är emot en.
Eller tycka synd om mig själv, jag känner mig lyckligt lottad o så, men jag saknar bara att bo hemma o gå på letälv och ha mina närmsta vänner runt mig 24/7 i princip. Och min familj.
Antar att det är årstiden som också gör att man känner sig lite extra deppig och saknar allt det där. Men det blir nog bättre !
Usch, jag har en känsla av att min blogg är ganska depp nuförtiden :P Ska försöka göra en uppryckning, men känner att jag inte räcker till. Hatar den känslan. Dessutom bara tanken av att veta att man förmodligen inte kommer få träffa sina bästa vänner förän vid jul, är också helt sjukt jobbigt. Det är så långt dit, och jag saknar de nu, jag behöver de NU !
Det kanske är svårt att förstå hur det känns när man själv inte har upplevt det. 2 månader är inte så länge kanske kan tyckas, det klarar man lätt. Men nu har vi hållt på såhär i mer än ett år, och det börjar verkligen kännas. Förr träffades vi nästan varje dag, och nu kan jag nästan räkna gångerna vi träffats under ett helt år, på två händer.
Jag vet nu hur mycket jag behöver de och hur mycket de betyder för mig, och att jag inte kan leva ett liv utan de. Och det är jag extremt tacksam för, jag har lärt mig att inte ta vänskapen för given och insett vad äkta vänskap är.
Men fine, jag har lärt mig läxan nu ! Nu kan vi få träffas varje dag igen tycker jag, eller åtminstone några gånger i månaden, är det så mycket begärt ? :P
Aja, det kanske känns bättre under långfrin, när jag får träffa familjen en sväng och mina underbara kusiner ! Håller tummarna för det iaf :)
Hoppas ni inte spyr av allt gnäll och klag hela tiden, men det är svårt att låta bli.
Nu ska jag fortsätta sakna mina vänner och kolla på gamla bilder av oss !
Saknar er tokmycket, och älskar er ännu mer ! <3
Eller tycka synd om mig själv, jag känner mig lyckligt lottad o så, men jag saknar bara att bo hemma o gå på letälv och ha mina närmsta vänner runt mig 24/7 i princip. Och min familj.
Antar att det är årstiden som också gör att man känner sig lite extra deppig och saknar allt det där. Men det blir nog bättre !
Usch, jag har en känsla av att min blogg är ganska depp nuförtiden :P Ska försöka göra en uppryckning, men känner att jag inte räcker till. Hatar den känslan. Dessutom bara tanken av att veta att man förmodligen inte kommer få träffa sina bästa vänner förän vid jul, är också helt sjukt jobbigt. Det är så långt dit, och jag saknar de nu, jag behöver de NU !
Det kanske är svårt att förstå hur det känns när man själv inte har upplevt det. 2 månader är inte så länge kanske kan tyckas, det klarar man lätt. Men nu har vi hållt på såhär i mer än ett år, och det börjar verkligen kännas. Förr träffades vi nästan varje dag, och nu kan jag nästan räkna gångerna vi träffats under ett helt år, på två händer.
Jag vet nu hur mycket jag behöver de och hur mycket de betyder för mig, och att jag inte kan leva ett liv utan de. Och det är jag extremt tacksam för, jag har lärt mig att inte ta vänskapen för given och insett vad äkta vänskap är.
Men fine, jag har lärt mig läxan nu ! Nu kan vi få träffas varje dag igen tycker jag, eller åtminstone några gånger i månaden, är det så mycket begärt ? :P
Aja, det kanske känns bättre under långfrin, när jag får träffa familjen en sväng och mina underbara kusiner ! Håller tummarna för det iaf :)
Hoppas ni inte spyr av allt gnäll och klag hela tiden, men det är svårt att låta bli.
Nu ska jag fortsätta sakna mina vänner och kolla på gamla bilder av oss !
Saknar er tokmycket, och älskar er ännu mer ! <3
Kommentarer
Trackback
