Jonna

Yes, jag är hemma i Sverige på en snabbvisit. Min kära brorsdotter hade sitt 5-års kalas igår och ringde och frågade om jag inte kunde komma på det, för att hon saknade mig. Och eftersom jag är världens bästa faster gjorde jag allt i min makt för att lyckas ta mig hem, och hem tog jag mig också.
Hon blev så glad över att jag kom, dock kom tårarna när det var dags för oss att åka hem igen. "Jag vill ju vara med dig Donna!", sedan kom gråten. Men jag hoppas att det betyder att man faktiskt betyder något för henne, och att hon faktiskt saknar mig, minst lika mycket som jag saknar henne.

Det är nog det värsta med att bo 30 mil hemifrån, man missar så mycket av de små krabaternas uppväxt. Mina små bebisar har redan börjat prata lite smått och kryper på för full rulle, dröjer väl inte förän de småspringer också. Om de inte redan gör det ? Hmm..
Anyway, det är tråkigt att missa så mycket. Jag vill ju vara världens bästa faster, som alltid finns där för de och som alltid busar med dem. Det var ju min plan, inga egna barn, bara vara världens bästa faster och sjukt älskad av mina syskonbarn ! Att få träffa Faster Jonna skulle vara deras höjdpunkt, och jag skulle göra så mycket kul med de hela tiden. Ja, de skulle verkligen avguda mig helt enkelt, för att jag var så snäll och bäst.

Men den planen sket sig när jag flyttade til Norge, så nu får jag satsa på att skaffa egna barn antar jag. 

Förövrigt så är det skönt att vara hemma i Sverige och få träffa familjen igen, dock har jag gått och blivit sjuk. Ingen hit...
Imorgon var tanken att jag skulle åka tillbaka till Norge tidigt i gryningen för att börja jobba vid 12. Men jag får nog ta en egenmelding och försöka bli frisk till måndags-passet istället. 
Men tur att jag blev sjuk den här helgen, så jag förhoppningsvis är frisk till nästa helg då det bär till Kiel på kryssning ! 

Nej nu ska jag nog gå o göra pappa och min brorson Jesper sällskap framför fotbollen. Imorgon väntar en lång resa tillbaka till Norge. 

G'nite lovers !