Jonna

Fredagen den 6/2, dagen jag aldrig trodde skulle komma, eller hoppades på aldrig skulle komma. Min fina bästaste underbaraste älskling(!) åt sin mat för sista gången, var ute på sin sista promenad, åkte bil för sista gången, och tog sitt allra sista andetag den dagen.
Hemska dag, var du tvungen att komma, vet du hur tomt det är här i huset nu ? Det går inte att beskriva, inga hundbäddar, ingen matskål och ingen vattenskål, och det allra värsta, ingen Molly som kommer och möter en vid dörren längre. Det är så tomt och tyst, och fortfarande vill jag bara inte inse att hon faktiskt är borta, för alltid. Jag vill fortfarande tro att hon ska komma och möta mig vid dörren, jag vill fortfarande tro att när jag kollar under bordet i vardagsrummet ska hon ligga där, men det gör hon inte. Och kommer aldrig mer att göra heller, och det gör så fruktansvärt ont i mig, så ni kan inte ens ana !
De som tycker att "en hund är ju bra en hund!", screw you ! En hund är inte alls bara en hund, Molly var som ett syskon för mig, hon var den som alltid fanns där, den som man kunde ropa på när man var rädd/ledsen som alltid kom och la sig brevid en så att allt kände tusen gånger bättre. Hon var den man kunde gråta ut hos utan att behöva förklara saker, med henne kände jag mig alltid trygg, som att ingen kunde göra mig illa. Jag vet att hon aldrig skulle låta någon göra någon av oss illa, och om man var rädd när man var ensam hemma kändes det genast mycket bättre bara amn tittade in i henne vackra bruna ögon som alltid sa att allt komemr ordna sig. Åh vad jag vill kolla in i dom just nu, borra ner ansiktet i hennes mjuka päls, lukta och bara få gråta ut..
Jag vet inte varför jag skriver det här, för jag tror ingen ka förstå hur det känns, det är svårt att få ner en känsla i ord. 
Men jag vet att det var det bästa för henne, hon mådde inte bra, och det hade enbart varit egoistiskt av oss om vi hade tvingat kvar henne här med massa tabletter och skit. Hon har det bra någon annanstans nu, och jag vet att hon väntar på oss, och vi kommer mötas igen, det är jag säker på, fast inte förän våran tid är inne. 

Åkte dessutom till Stockholm i fredags för att hälsa på Linnéa, vilket trots allt, var jättekul ! Jag älskar mina flickor, de är det bästa jag vet !
Skönt att få komma bort att tänka på annat tänkte jag innan jag åkte, och visst var det det, och jag hade verkligen en jättehärlig helg och tänkte inte alls så mycket på det som hänt. Men idag när jag kom tillbaka brast det, då vart allt helt plötsligt så verkligt. Lika verkligent som verkligheten faktiskt är..
Så jag o Lisa satt i sofforna o vardagsrummet och grät och skratta om vartannat. Grät för att vi aldrig mer får se Molly och för att det är så tmt, och skratta för att vi pratade om alla fina och roliga minnen vi haft tillsammans med Molly ! Vi fick ju trots llt två år extra med henne, hon kunde lika gärna ha gått bort när hon opererades för cancer för två år sedan, och de två åren är jag evigt tacksam för ! 

Sov gott nu min lilla Mollymus, ta hand om dig och var en snäll flicka, så ses vi snart min pärla ! 
Jag saknar och älskar dig, du kommer alltid ha den allra bästa platsen i mitt hjärta ! <3

Berättar om Stockholm en annan dag, när jag känner att jag orkar det ! Men tack Jossan och Linnéa för helgen, den var guldvärd, ni är bäst !

Godnatt !