Jonna

Ni kommer aldrig gissa vad jag gjorde idag. I took the big step.

Kanske måste berätta om mitt andra big step som togs häromveckan. Tadadadaam, jag är någons flickvän, och jag har numera en pojkvän. Eller käresta som man säger på norska. Och vi är kära och pussas heeela tiden. Gulligt va ?!
Det tog ju sisodär bara drygt ett halvår innan jag vågade. Men ändå. Big step for me. VERY big ! Jag hade ju faktiskt bestämt mig för att vara singel fram tills 25 år MINST. Men, jag antar att "när den rätta dyker upp, så säger hjärtat till. Och då får huvudet säga vad det vill."


Nu till nästa big step.

Jag träffade min kära pojkväns mamma, och hon var hur underbar och mysig som helst. Precis sådär mamma-härlig som alla mammor ska vara!
Så nu ska vi dit och äta middag där nån gång också. Har varit inbjuden flera gånger redan, men jag har inte riktigt vågat. Ni vet, feg tjej som varit singel de senaste 20 åren, hela mitt liv (om man inte räknar med alla "pojkvänner" man hade som liten kid. Som man blev ihop och gjorde slut med dagligen. Typ). Min första pojkvän. Ah, ni hajar. Big step alltså !
Och W som har skrämt upp mig för hans familj ! Haha, de var ju ingenting att vara rädda för alls. Kändes bara naturligt och jättekul att få träffas ! Vi har ju trots allt dejtat sen januari, mouhaha !

Aja, slut med kärlekstrams, och åter till min sjuka.
Ingen feber idag, men fortfarande sjukt förkyld, ont i huvudet, ont i halsen, seg i hela kroppen. Så det blir inget jobb för mig imorgon heller. Måste nog ringa läkaren imorgon också.
Men jag klagar inte, jag har ju lyckats smitta min käresta också så han är också hemma hela dagarna, så tråkigt har jag inte.

Hmm, vad ska man egentligen kalla sin kille för här i bloggen ? Jag vill inte skriva hans namn, känns inte rätt. Inte än. Skönare o hålla det lite som en "hemlis" än (yes, jag gillar hemlisar, och ja, jag är ganska barnslig). Att kalla honom för pojkvän eller käresta känns också fjantigt. Känns bara som jag försöker skryta om att jag äntligen hittat nån. Vilket jag absolut inte vill göra. Och att bara skriva hans första bokstav i namnet känns också fjantigt. Typ som att jag inte vågar skirva hela namnet.
Hmm. Och "min kille" känns inte heller helt bra. Jag kanske helt enkelt bara ska sluta skriva om honom här?

Whatever. I helgen väntas utgång i Oslo, hoppas innerligt att jag hinner bli helt kry tills dess. Tråkigt att gå ut halvdålig. Men jag får trycka i mig ett ton vitlök imorgon, och massa vitaminer, så ska det nog fixa sig.

Nej nu ska jag sova. Klockan ringer om två timmar, då är det dags att sjukanmäla sig igen. Drygt och behöva ringa in varje jävla dag.

Men hoppas ni har det underbart vad ni nu än sysslar med halv två en torsdag-natt!

Lots of love / Jonna






Grattis på 20-årsdagen (1,5 timmar i efterskott) världens allra bästa Linnéa !
Saknar dig <3